Nyhetsbrev 210226

Riksdagens utrikesdeklaration
De senaste tolv månaderna har regeringen kommit att möta en majoritet av riksdagens ledamöter emot sig i utrikes- och säkerhetspolitiska frågor. Av detta märktes inget när Ann Linde tog till orda. Som kontrast till regeringens utrikesdeklaration går det därför inom ett par områden att tala om en alternativ riksdagens utrikesdeklaration, skriver Hans Wallmark.
Nozick och erfarenhetsmaskinen
Robert Nozick var en originell och lysande tänkare. Här resonerar Hannes H. Gissurarson kring hans berömda liknelse om erfarenhetsmaskinen och påpekar att något liknande har berättats tidigare, oberoende av Nozick.
Lite realism i energidebatten, tack
I energidebatten blandas stort och smått, energi och effekt, långsiktigt och kortsiktigt och ibland är det svårt att riktigt greppa vilket problem det är olika debattörer egentligen vill lösa, skriver Fredrik Karlsson.
När hockey blir politik
Artemi Panarin är en framgångssaga, En sådan man gör tårdrypande filmer om. Men knappast i hemlandet Ryssland. Den unge hockeystjärnan har nämligen begått nationalsynden framför andra – kritiserat den sittande presidenten, skriver Amanda Wollstad.
Längtan efter det auktoritära
2020 var inte bara året världen stängde ner och saker inte var som de brukar. Det var också året när ideologiska skiljelinjer kastades över bord – i kritiken mot hanterandet av pandemin. Plötsligt stod Hanif Bali verbalt hand i hand med Peter Wolodarski, konservativa och vänstern krokade arm i sin högljudda unisona kritik mot alla ansvariga och krävde hårdare, fler och snabbare restriktioner på alla plan, skriver Rebecca Weidmo Uvell.
Om nivån på staters förhållanden till andra stater
När den kinesiska staten dömer Zhang Zhan till fyra års fängelse för att hon talat sanning, då säger detta något om hur Kina kommer att uppträda mot andra stater. Det säger oss att vi inte kan vänta oss respekt för sanningen i denna relation. Vi kan däremot vänta oss en konsekvent vilja att dölja fakta och att förvränga fakta, som är besvärande för den totalitära staten, skriver Christian Braw.
I ovänners lag
Presidenten var aldrig höger på samma sätt som Reagan eller Thatcher senare kom att bli. 1968 hade just passerats. Det var svårt nog ändå att få ungdomarna med på tåget, skriver Mats Fält om den nyligen avlidne Valéry Giscard d’Éstaing.
Ur arkivet: Den liberalkonservativa strömkantringen har bara börjat
“Genom att bortse ifrån den filosofiska och kulturella grundvalen för liberalkonservatismen gör man emellertid denna stor orättvisa. “Kulturlös” är den ingalunda.”